1819-1877
French
Gustave Courbet Locations
was a French painter whose powerful pictures of peasants and scenes of everyday life established him as the leading figure of the realist movement of the mid-19th century.
Gustave Courbet was born at Ornans on June 10, 1819. He appears to have inherited his vigorous temperament from his father, a landowner and prominent personality in the Franche-Comte region. At the age of 18 Gustave went to the College Royal at Besancon. There he openly expressed his dissatisfaction with the traditional classical subjects he was obliged to study, going so far as to lead a revolt among the students. In 1838 he was enrolled as an externe and could simultaneously attend the classes of Charles Flajoulot, director of the ecole des Beaux-Arts. At the college in Besançon, Courbet became fast friends with Max Buchon, whose Essais Poetiques (1839) he illustrated with four lithographs.
In 1840 Courbet went to Paris to study law, but he decided to become a painter and spent much time copying in the Louvre. In 1844 his Self-Portrait with Black Dog was exhibited at the Salon. The following year he submitted five pictures; only one, Le Guitarrero, was accepted. After a complete rejection in 1847, the Liberal Jury of 1848 accepted all 10 of his entries, and the critic Champfleury, who was to become Courbet first staunch apologist, highly praised the Walpurgis Night. Related Paintings of Gustave Courbet :. | Portrait of Adolphe Marlet | Le Grand Pont | Nude with Dog | Fisherman | Lot and his Daughters | Related Artists:
Antonin Chittussi(1 December 1847 - 1 May 1891) was a Czech Impressionist landscape painter.
He was born in Ronov nad Doubravou to a Czech mother and a father of Italian descent. He was fascinated by the landscape of South Bohemia and of the Bohemian and Moravian Highlands. In particular, his smaller pictures replete with quick, easy brushstrokes are among the most admired of Czech landscape painting. He died in Prague.
Charles Rennie MackintoshScottish Art Nouveau Designer, 1868-1928
Scottish architect, designer and painter. In the pantheon of heroes of the Modern Movement, he has been elevated to a cult figure, such that the importance of his late 19th-century background and training in Glasgow are often overlooked. He studied during a period of great artistic activity in the city that produced the distinctive GLASGOW STYLE. As a follower of A. W. N. Pugin and John Ruskin, he believed in the superiority of Gothic over Classical architecture and by implication that moral integrity in architecture could be achieved only through revealed construction. Although Mackintosh's buildings refrain from overt classicism, they reflect its inherent discipline. His profound originality was evident by 1895, when he began the designs for the Glasgow School of Art. His decorative schemes, particularly the furniture, also formed an essential element in his buildings. During Mackintosh's lifetime his influence was chiefly felt in Austria, in the work of such painters as Gustav Klimt and such architects as Josef Hoffmann and Joseph Maria Olbrich. The revival of interest in his work was initiated by the publication of monographs by Pevsner (1950) and Howarth (1952). The Charles Rennie Mackintosh Society was formed in Glasgow in 1973; it publishes a biannual newsletter, has a reference library and organizes exhibitions.
georg von rosenJohan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna.
Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv
Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre.
Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter.
1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt.
Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.